Bli inte förvånad om det vid en första genomlyssning väcks en viss skepsis inför vad ni hör på detta episka verk. Det var i alla fall vad som hände mig när jag spisade ”Troll” för första gången. Till viss del kan den spontana reaktionen bero på en högt uppsatt förväntan efter den magnifika föregångaren ”Åsmund Frægdegjevar”. ”Troll” är på ett sätt så mycket mer än ”Åsmund Frægdegjevar” men samtidigt väldigt annorlunda. Lumsk har på ”Troll” lyckats kombinera den folk-metal som präglade ”Åsmund Frægdegjevar” med ett klart progressivt inslag.
Sedan debutplattan har det gjorts en smärre förändring i den fem man och två kvinna starka lineupen. Den skönsjungande Vibeke Arntzen har lämnat Lumsk till förmån för en annan gudabenådad sångerska vid namn Stine Mari Langstrand. Dessutom har gitarristen Bjørnar Selsbak permanent lämnat över uppgiften till Ketil Sæther, som inte är helt obekant för fans av Lumsk. Han har tidigare gjort en strålande insats som sessiongitarrist på Lumsks spelningar. Hur som helst så är ”Troll” ett mer moget och genomarbetat verk än Åsmund Frægdegjevar som dessutom bjuder på en större variation och mångfald. I likhet med debuten är även ”Troll” inspelad i Skansen lydstudio i Trondheim. Däremot har mastringen den här gången skett i Tailor Maid Studio i Stockholm med Peter In De Betou vid rodret. Hela produktionen av plattan är förstklassig och det finns egentligen inget att anmärka på i ljudbilden.
För att skapa det helgjutna låtmaterialet har Lumsk bjudit in en stråkensemble, kvinnokönen Embla från Trondheim, trombonister/trumpetare från Trondheims jazz scen och Andreas Elvenes (The 3:rd and the Mortal) på sång. Folkmusiktonerna går som sagt som en röd tråd genom verket och så gör också lyriken, även den här gången. Birger och Kristin Sivertsen texter utgår ifrån Norska fornsagor, mytologi och folklore. Stine Mari framför texterna så vackert i en traditionell folkmusikanda och det är en ren njutning att höra henne ”berätta” dessa historier på modersmålet norska.
Men vad jag personligen uppskattar allra mest med ”Troll” är de komplexa och innovativa kompositionerna som för historierna framåt. Med en enastående fingertoppskänsla vävs de olika komponenterna samman till en mångbottnad och sammansatt helhet, unik för var och en av de åtta låtarna på plattan. Det är så väl avvägt och tajmat att det aldrig känns vare sig spretigt eller svårt. Däremot tog det som sagt ett par genomlyssningar för att till fullo uppskatta den kreativitet och det nytänkande som ryms inom de drygt fyrtio minuter skivan klockar in på. Som alltid är det skivor som inte omedelbart sätter sig som en sommarplåga på hjärnan som också varar längst och som bjuder på det mest kvalitativa innehållet. Därmed inte sagt att ”Troll” kommer att gå till historien som en klassiker, men den visar klara indikationer på att kunna sätta ett avtryck i musikhistorien. Som beundrare av progressiv och art rock smälter jag naturligtvis av de något för få episoder på skivan där dessa element tar överhand. Man kan nämligen urskilja så vitt skilda influenser som King Crimson, Bo Hansson, Kansas, Yes och Aghora. Något åtminstone jag skulle göra vågen över är om Lumsk en vacker dag skulle drista sig till att göra ett helt instrumentellt album. 5/6 p
www.Metalnyheter.se / Lars Ekenryd
|
