Ett teatraliskt diktepos med texter av en av Norges största skalder och tonsatt med lika delar kammarmusik och progressiv rock/metal känns ju som en veritabel magnet för all världens hånfullhet. Dock är "Det vilde kor" helt fantastisk, med sin väl avvägda blandning av nordiskt upptempovemod och inte allt för starka hårdrocksinfluenser. Där i princip vartenda annat band i genren redan misslyckats för länge sedan går Lumsk inte bara att ta på allvar, utan faktiskt också att uppskatta. Visst är det bara februari, men i septettens musikaliska midsommarvalser till folksagor är det inte svårt att se vita klänningar, blomkransar och nakna fötter i klargrönt gräs. Kvinnliga fötter, ska tilläggas då mansfötter är milt uttryckt kräkframkallande. Dock, VARFÖR jag tycker att det här är så bra vet jag inte. Kanske börjar jag bli gammal, eller något? Jag har ju lärt mig att uppskatta progressive, iallafall. Och ibland tror jag att jag håller på att göra slut med punken (eller tvärtom). Nåja, jag är ju ändå snart trettio. Är du en sextonårig trallpunkare från Hedemora kanske du skulle ha lite svårare att uppskatta "Det vilde kor".
http://musikhora.blogg.se
|
